Årets revygäng! Foto: Lisa Sundström

Sösdalarevyn tackar för sig. För i år.
Vi går i dvala och ser vad som kommer ut i andra änden.
Man vet aldrig vad eller när eller hur.
Men något kommer det nog.
Någon gång.
På något sätt…

Varmt tack till vår stora, härliga revypublik som vi älskar.
Tack för att ni följde med oss till slottet och skrattade åt oss som alltid!

Min kompis Cici har precis öppnat eget i branchen digital scrapbooking.
Så jag tog hjälp där. (http://cicisdigiscrap.webs.com)
Efter sista föreställningen fick alla skådisarna en ram med foto på sig själv och ett citat de sagt på repen. Jättefina bilder!
Måste bara visa upp några exempel!

Fredrik. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

Maria. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

Micke B. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

I fredags var det sista föreställningen. Publiken var verkligen med på noterna på ett mer än fullsatt Vannaröd slott. En riktig rökare till final!

I lördags rensade vi ur alla kläder, all rekvisita och kuliss från slottet. Sen gick gänget till OK Tuvan stugan och hade en rejäl avslutningsfest. Maten kom från slottet och var gudomligt god. Fram på småtimmarna började vi spela upp varandras revynummer i lätt förändrade versioner. Orkestern hade plockat dit sina instrument och akompanjerade. Det sjöngs och spelades. Det dansades och övades lyft. Det tävlades och sjöngs lite till. Någon gick vilse i jakt på grädde. Prat och sång och dans och skratt… En bra revyfest!

I söndags träffades en liten men trogen skara och städade efter lördagens festligheter. Kan berätta att OK Tuvan stugan aldrig har varit så ren som nu. Efteråt stod vi utanför huset och pratade i småregnet länge, länge. Ingen ville riktigt gå hem. Ingen vill riktigt att det ska vara slut. Redan.

E de slut? Nej, det finns mer kvar i boxen! Foto: Emelie Wendel

Den kutryggiga kvinnan visade sig bo i en liten brun stuga mitt i skogen mitt i byn. Väl inne bad hon om hjälp med ugnsrengöringen. Det var i detta skede barnen fattade misstankar. Dels fick de inget mer godis, och dels hade deras  fröken läst bröderna Grimms sagor i skolan. När kvinnan böjde sig ner för att inspektera barnens arbete knuffade de med gemensamma krafter in henne i ugnen och stängde luckan. Därefter sprang de hem till sina föräldrar.

Då polisen kom till platsen var ugnsluckan öppen. Inte ett spår syntes av kvinnan i toppig hatt. Polisen knackar nu dörr i centrala Sösdala i hopp om att få fram mer information. Sösdalarevyn vädjar till almänheten om hjälp med att fånga in revyns häxa. Vi behöver henne till sista föreställningen ikväll, säger Sven Davidsson, talesman för revyn.

Följ inte med främmande häxor hem... Foto: Lisa Sundström

Häxan har setts stryka runt kring Lejonskolan. Föräldrar bör varna sina barn för att följa med främmande tanter som lockar med godis och pepparkakshus. De två vampyrerna uppges ha köpt upp all blodkorv hos både IcaToppen och MatÖppet. Mumien rapporteras vandra runt i närheten av Birgers Kläder. Spökena glider runt i Sösdala på nätterna och klagar och rasslar med kedjor.

Här på bloggen tar vi gärna emot rapporter från allmänheten.
Vi behöver ju fånga in dem alla inför föreställningen på fredag.
Sösdalarevyn ber om ursäkt för alla eventuella problem det här kan föra med sig för samhället.

Hon kanske kommer i natt? Foto: Lisa Sundström

Sista föreställningen är på fredag.
Då kommer hela slottet att gunga, det lovar vi!
Det blir publikrekord, sista föreställningen, överladdade skådespelare och tekniker…

I söndas var vi så laddade att en huvudsäkring gick strax innan andra akten. Publiken fick uppleva en oväntad mörkläggning och det var rätt nervöst bak scenen innan Anders trixat och fixat och fått i en ny säkring. Man kan säga att spänningen var hög och slottets ledning inkoplad…
Efter många Ohm och men varde det dock ljus igen och sen var det bara att köra hårt!

Årets skräckrevy använder naturligtvis likström. Här försöker Annika sälja en kista till Johan (fast visst ser det ut som att de är på väg att pussas?). Foto: Emelie Wendel

Jag föreställer mig vad som händer på slottet:
Susanne sätter mascara på Sven.
Johan hjälper Fredrik tejpa på mikrofonen.
Mia nålar upp fransgardiner på fondstycket.
Jörgen kollar att ljudet låter bra och medhörningen funkar.
Hanna checkar att ljuset är rätt inställt och rökmaskinen är riggad.
Alla kollar att kläder och rekvisita finns på rätt platser.
Ibland sneglar man på klockan.
En timme och tjugo minuter kvar tills ridån går upp.
Stämningen börjar stiga och nerverna spänns…

För idag spelas det revy på Vannaröd slott!

Fredrik, Maria, Micke B, Susanne, Mia, Sven och Mi laddar upp på åldersomshemmet. Foto: Emelie Wendel

Mitt i natten vaknade Ronnie och kände att magen var på väg upp genom halsen. Den stackars mannen hinner upp ur sängen, men känner att det inte kommer att gå ända fram till toaletten. Instinktivt sätter han händerna för munnen. Detta resulterar i en sorts sprinkler-effekt. Följden blir att väggar, tak, sängkläder, golv, tj allt… Blir ”sprejat”. Kan man säga. Omtänksamma Mi säger åt sin man att gå och lägga sig, och själv påbörjar hon det inte helt angenäma jobbat att tvätta av tak, väggar etc från mänskliga utsöndringar.

Efter föreställningen i söndags hade Mi 40 graders feber. Mitt i natten vaknar hon och känner att sängen är plaskblöt av svet, och kall. På svaga ben ställer hon sig upp och ropar med vek röst på sin älskade man. Ber honom hjälpa henne att byta sängkläder. Halvvaken säger Ronnie åt frun att gå och ta en handuk. Så vänder han sig på sidan och somnar om.

Är det så ett äktanskap fungerar så vete katten om jag har lust att gifta mig…

"Är det verkligen så här ett äktenskap ska vara?" Frågar man sig. Mi och Micke W i Vägrapportören. Foto: Emelie Wendel

Mi Svensson, en av Sösdalarevyns begåvade skådespelerskor, insjuknade natten till söndagen i influensaliknande symtom.
Ordentligt sjuk genomförde hon ändå hjältemodigt söndagens föreställning med värkande hals och 40 graders feber.
”The show must go on.”

I måndags var Mi på Sösdala vårdcentral.
Hon fick gå in bakvägen och personalen som undersökte henne bar overall och mask. Misstänkt svininfluensa.

Sösdalarevyn är glad att rapportera att Mi håller på att återhämta sig, och kommer att kunna delta i helgens föreställningar.
Och eftersom antibiotikakuren ger resultat är vi också glada att kunna fastslå att det sannolikt inte rör sig om svininfluensa.
Tack och lov.

Mi. Vi är glada att hon lever!! Foto: Sara Arámbula

Tjugo minuter innan föreställningen ska börja sitter Micke i en gungstol på scenen och sover. Ensemblen väcker honom med möda strax innan ridån går upp.

Micke genomför sin del av revyn på ett förtjänstfullt sätt, och ingen som såg lördagens föreställning kunde ana att det var en drogad Micke Wendel som uppträdde. Med alla de snabba bytena, många replikerna och svåra dansstegen är det ett litet under att det gick vägen.

När jag frågar Micke själv hur han upplevde föreställningen berättar han att han kände sig groggy hela tiden och ovanligt nog inte var det minsta nervös. Han tillägger att det var extremt skönt när föreställningen var över, att få gå hem och sova…

Micke Wendel. Drogad. Foto: Lisa Sundström